Kärleksudden

Kärleksudden kallas en liten udde vid södra sidan av Djurgårdsbrunnsviken vid Rosendalsvägen.
På Kärleksudden restes 1907 statyn Idyll av Christian Eriksson som avbildar ett naket par i avslappnad position. Skulpturen vandaliserades 2008 genom att huvudet på mansfiguren stals. Skulpturgruppen togs därefter bort och ersattes den 16 juni 2016 genom Kvinnan i fredsarbetet skapat av Peter Linde.

Villa Godthem

Villa Godthem är en grosshandlarvilla och före detta privatbostad på Djurgården i Stockholm som sedan Stockholmsutställningen 1897 fungerar som restaurang. Villan är belägen vid Rosendalsvägen 9, mitt emot Wärdshuset Ulla Winbladh.

Villans namn
Villans förste ägare Carl Johan Uddman, var en populär operasångare med stor känsla för komik. Villans namn, Godthem, kommer från Uddmans valspråk "Godt!"[1] En annan version hur villan fick sitt namn berättar att när den voluminöse Uddman för ovanlighetens skull promenerat hem från Operan och väl kommit in i hallen flåsade han fram: ”Jag har gått hem!”

Reinholds konditori

Wärdshuset Ulla Winbladh (tidigare Reinholds konditori) är en restaurang på Rosendalsvägen 8, mitt emot ligger restaurang Villa Godthem.

Huset är en av de få kvarstående byggnaderna från Allmänna konst- och industriutställningen 1897 och uppfördes efter ritningar av arkitekten Gustaf Wickman. Beställare var den tysk-svenske bagaren August Reinhold. Byggnaden var en utställningspaviljong för Reinholds Ångbageri- & Conditori-Aktiebolag.

Efter utställningen fanns här Reinholds konditori. I mitten av 1950-talet blev det förutvarande konditoriet restaurang med namnet Wärdshuset Ulla Winbladh, uppkallat efter Carl Michael Bellmans figur Ulla Winblad. Här föddes den franska så kallade ”litterära varietén” med Lars Forssell, Ulla Sjöblom, Monica Nielsen och Per Myrberg. Under många år drevs värdshuset av kocken Nils Emil Ahlin.

Kvinnan i fredsarbetet,
Kärleksudden

Kvinnan i fredsarbetet kom till på initiativ av Svenska läkare mot kärnvapen (SLMK) och restes i samarbete med Kungliga Djurgårdsförvaltningen. Motivet visar en skridande ”fredskvinna” i brons med förgylld kropp på ett postament av röd granit. Där finns två porträttmedaljonger visande Inga Thorsson (1915–1994), och Alva Myrdal (1902–1986). Den senare hedrades 1982 med Nobels fredspris.

Jenny Lind-statyn

Framnäs udde är en liten halvö vid Djurgårdsbrunnsvikens södra strand på Södra Djurgården. Den lilla udden är ett parkområde som kan nås från Rosendalsvägen. Här står sedan 1924 Jenny Lind-statyn.

Den svenska näktergalen

Sångerskan Jenny Lind, även kallad ”den svenska näktergalen”, hedrades 1924 med en staty på Framnäs udde på Södra Djurgården. Statyn var en donation av Jenny Linds dotter Jenny Maude Lind-Goldschmidt. Den är tillverkad i brons och göts på Meyers konstgjuteri i Stockholm. Verket står på ett ovalt postament av granit och Jenny Lind visas sittande på en liten kulle med ryggen mot Djurgårdsbrunnsviken. På Jenny Linds födelsedag den 6 oktober (1820), promenerar Jenny Lind Sällskapet årligen med fackeltåg till hennes staty vid Framnäs udde och hyllar henne med sång- och blommor.

Vem var Jenny Lind?

Jenny Lind, egentligen Johanna Maria Lind, efter giftermålet Jenny Lind-Goldschmidt, född 6 oktober 1820 i Klara församling i Stockholm, död 2 november 1887 i Wynd’s Point nära Little Malvern i Worcestershire i Storbritannien, var en svensk operasångerska (sopran), hovsångerska 1840. Hon var Kammersängerin vid det habsburgska hovet i Wien.

Lind fick sin musikaliska utbildning vid Adolf Fredrik Lindblads musikskola i Stockholm. Hon turnerade mycket, bland annat i flera europeiska länder. I det som nu kallas för Tyskland träffade hon bland annat Felix Mendelssohn som skrev ett oratorium för hennes röst. I England kom drottning Viktoria till hennes konserter och historien säger att det var hon som gav henne ett smycke med en näktergal som var smyckad med rubiner och smaragder. Lind kontaktades snart av P.T. Barnum som rest till England för att försöka engagera henne. Till en början var Lind tveksam men accepterade när det garanterade gaget var 150 000 dollar för 150 konserter. Hon skulle även få en bonus på merförsäljning. Hon anlände till New York i september 1850. Mottagandet var fantastiskt. Impressarion P.T. Barnum hade engagerat tusentals personer, bland annat New Yorks brandmän, och lanserade Lind som ”The Swedish Nightingale”, ”Den svenska näktergalen”. H.C. Andersens Näktergalen anses vara skriven som en hyllning till Lind – Andersen var förälskad i henne och friade till henne flera gånger, men hon avböjde alltid.

Skånska gruvan

Skånska gruvan är en byggnad på Djurgården i Stockholm, med adress Rosendalsvägen 14. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Skånska gruvan ritades av arkitekt Gustaf Wickman och uppfördes som utställningspaviljong till Stockholmsutställningen 1897. Utställare i Skånska gruvan var de skånska tegel- och sockerbruken, kalk- cement- och stenkolsindustrierna som gick samman i en gemensam skånsk paviljong för att synas mera på den stora utställningen. Förutom anknytningen till Skåne, fick Skånska gruvan sitt namn av en konstgjord gruva.

Skånska gruvan
Trappdetalj med texten "CEMENTGJUTERIET" i räcket.

 Anläggningen var den stora publikmagneten som lockade drygt 70 000 besökare och gav byggnaden sitt nuvarande namn. Gruvutställningen har demonterats i etapper under 1900-talet och idag finns inget kvar. När utställningen var slut skänktes Skånska gruvan till Skansen som hade utställningsverksamhet fram till 1924. Då stängdes huset för att bli förråd för museisamlingar. År 1977 brann huset ner, endast tegelmurarna återstod och en kulissfasad med blindfönster byggdes upp som ett provisorium. År 1999 fick Skansen möjlighet att påbörja renoveringen av den vackra byggnaden, som från och med hösten 2001 kunde användas av Skansens Byggnadsvård som informationslokal för allmänheten.

Villa Fjeldstuen

Villa Fjeldstuen (äldre stavning Fjellstuen) är en byggnad vid Rosendalsvägen 12. Huset ligger mellan Skånska gruvan och Wärdshuset Ulla Winbladh och uppfördes 1835 som sommarviste för den norske statsministern i Stockholm, Frederik Due. Husets arkitekt var Fredrik Blom och är idag är grönklassat av Stadsmuseet i Stockholm, vilket betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Sirishov

Sirishov (även Sirishof) är en villa vid Rosendalsvägen 25–27 inte långt från Rosendals slott.
Sirishov ligger på Södra Djurgårdens norrsida med utsikt över Djurgårdsbrunnsviken. Villan är i sin äldsta del från 1760-talet och byggnadsminnesförklarad sedan 23 oktober 1989.[1] Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".

Rosendals slott

Rosendals slott är en slottsbyggnad på Djurgården i Stockholm som ursprungligen fungerade som kung Karl XIV Johans lustslott. Huset uppfördes 1823–1826 efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom. Rosendal är det enda slott som Karl XIV Johan lät bygga för egen räkning och utgör idag ett vackert exempel på den strama svenska empiren som även kallas Karl Johanstilen. Rosendal var på Karl XIV Johans tid inte avsett som bostad för den kungliga familjen utan nyttjades uteslutande för representation ofta i samband med militära tillställningar vid Kungliga borgen på Ladugårdsgärdet.

Rosendals slott
Kupolsalongen

1827 byggdes i anslutning till slottets västra kortsida en flygel för att inrymma en ny matsal, även den ritad av arkitekt Blom. Denna matsalsflygel kom att inredas som ett tältrum med väggar och tak klädda i tyg. Ett av slottets präktigaste rum är Kupolsalongen eller Lanterninen som ligger i övervåningens mittparti under taklanterninen. I kupolens fyra fält syns de fyra årstiderna målade av Emanuel Limnell. Den stora ljuskronan med svanar i salongens mitt är av franskt ursprung.

Rosendals slott
Röda salongen

Slottets mest praktfulla rum är det centralt belägna Lanternin-rummet vars lanternin tydligt markerar slottets mitt. För rummens fasta dekorationer anlitades hovmålare Per Emanuel Limnell. Svenska möbler av bland annat Lorentz Wilhelm Lundelius kom att samsas med stormönstrade yllemattor tillverkade i Tournai och svenska sidentyger i starka färger. Alla rum i slottet fick i enlighet med tidens smak en färgkod. Konungens salong kom exempelvis att kallas Röda salongen och kronprinsens förmak det Blåa och Gula kabinettet.

Prins Bertils boulehall

Prins Bertils boulehall är en bouleanläggning vid Rosendalsvägen 38 intill Rosendals trädgård. Boulehallen är uppkallad efter Prins Bertil och invigdes 1989.

För det praktiska genomförandet av projektet anlitades slottsarkitekt Ragnar Jonsson och slottsfogden Lars Wohlfart. Hallbyggnaden uppfördes sedan i direkt anslutning norr om Rosendals trädgårds växthus. Hallen är 28 meter lång och 15 meter bred och fick åtta banor. I södra änden anordnades en liten servering. Den 22 februari 1989, sex dagar före prinsens 77-årsdag, stod boulehallen klar och invigdes av Prinsessan Lilian. Hallen drevs fram till år 2014 av den ideella Föreningen PB-Hallen. Därefter övertogs driften av Djurgårdsbrons Sjöcafé.

Idrottsprinsen
Prins Bertil tillsammans med prinsessan Ingrid 1916

Bertil var känd som "motorprinsen" med anledning av sitt intresse för bilar, vilka han samlade på. Han var ordförande för Kungliga Automobilklubben 1947–1993 och motorsportutmärkelsen motorprinsens medalj är uppkallad efter honom. Han var också idrottsintresserad och ordförande för Riksidrottsförbundet 1947–1991 och i ett år på 1940-talet dessutom för Svenska Golfförbundet och blev därmed även kallad "idrottsprinsen". Andra populära benämningar var "Skridskoprinsen", "Hopparprinsen", "Flygarprinsen", "MC-prinsen", "Golfprinsen" och "Bouleprinsen". Prins Bertils boulehall på Djurgården i Stockholm är uppkallad efter honom.

Walmundsö

Walmundsö är lämningar efter en förhistorisk boplats och ett gravfält från yngre järnåldern på Södra Djurgården.

Walmundsö är Djurgårdens ursprungliga namn, en senare beteckning var Waldemarsön eller Valdemarsön. Waldemarsudde påminner idag om denna namnhistoria. Valmundsön ägdes 1352 av Clara kloster och blev på 1440-talet kunglig jaktmark.
Troligen var "Walmundsö" namnet på den järnåldersgård som fanns på en höjd ovanför vattnet på Södra Djurgårdens norra sida, strax intill nuvarande Rosendalsvägen. Ett gravfält bestående av åtta synliga fornlämningar från yngre järnåldern (550-1100 e.Kr.) indikerar att här funnits en vikingatida gård eftersom förhistoriska gravfält ofta var placerade intill deras respektive gårdar och byar. Walmundsöns fornlämningar består av tre gravhögar och fem runda stensättningar.

2

Tunnelbana
Sankt Eriksplan

Gröna linjen
Linje 18 och 17

1

Tunnelbana
Sankt Eriksplan

Gröna linjen
Linje 18 och 17

1

Tunnelbana
Sankt Eriksplan

Gröna linjen
Linje 18 och 17